|
|
Ansvar och civilkurage
Bostadsrättsjuridik - Göran Olsson, jurist, tidigare vd för bostadsrättsorganisationen SBC
Ansvar och civilkurage
Ansvar, kunskap och civilkurage. Tre ord som är nödvändiga för att en förenings styrelse ska kunna fullgöra sitt uppdrag på bästa sätt.
Man får ständigt påminna om att bostadsrättsägandet är flerdimensionellt. Med ägandet följer inte enbart en bra lägenhet utan också en andel i "företaget" bostadsrättsföreningen. Detta medför att man som styrelse inte enbart fattar beslut i rena husfrågor, utan man befattar sig också med medlemsfrågor och företagsfrågor. Kunskap är givetvis A och O. Utbildning behövs inte bara i hur man sköter en fastighet och behandlar medlemmar och hyresgäster utan också om det företagsmässiga som styrelsearbete, ansvar, stämma och bokföring.
Det innebär också att de som sitter i styrelsen någorlunda måste veta vad som krävs, nämligen först och främst allmän klokskap men också lite analytisk förmåga som ger signaler när det är dags att reagera. Till skillnad från till exempel villaägare tvingas man hantera en massa formalia och dessutom ständigt mobilisera civilkuraget. Det är ingen tillfällighet att vi har kurser för ständigt utsålda hus i ämnet styrelsens ansvar.
Alla föreningar måste ha en ordförande. Ingen annan styrelseroll måste finnas, även om det kan vara praktiskt. Man kan säga att ordföranden är den främste bland likar. Denne är inte verkställande direktör och kan inte fatta några beslut själv. Styrelsen är ett kollektiv som gemensamt fattar alla beslut, åtminstone i teorin. I praktiken fattas ständigt en massa små beslut som förhoppningsvis också godkänns och dokumenteras i efterhand. Ordförandens främsta ansvar är att hålla ihop det hela och få en fungerande styrelse, samt att kunna vara lite eftertänksam och fundera över lagligheten och lämpligheten i de beslut som fattas och kanske även fundera över var gränserna går för vad föreningen ska syssla med. Det senare är inte så självklart som man tror. Föreningar verkar ha någon slags inneboende kraft att utvidga verksamheten i strid med stadgar och lagar.
Styrelsen har ett gemensamt ansvar. Utgångspunkten är att alla de som är med i styrelsen och fattar beslut gemensamt är ansvariga för allt som görs eller inte görs. Detta ansvar sätter fingret på allvaret med att fullgöra ett styrelseuppdrag. Det är inget hedersuppdrag, utan samhället (och de flesta medlemmar) förväntar sig att det fullgörs med samma allvar som i vilket börsföretag som helst.
Varje år prövas ansvarsfriheten på stämman. Själva prövningen handlar om frågan om styrelsen ekonomiskt skadat föreningen och inte som många tror om att styrelsen varit dum i största allmänhet. Medlemmarnas prövning sker under punkten ansvarsfrihet, en obligatorisk punkt som måste avhandlas för att man ska anses ha genomfört en årsstämma. Ansvarsfriheten prövas egentligen individuellt men om inget särskilt har hänt blir det som ett klumpbeslut som omfattar alla ledamöter som varit aktiva under räkenskapsåret, dvs både sittande och tidigare styrelse.
Att neka ansvarsfrihet bereder vägen för att föreningen ska kunna föra skadeståndstalan mot styrelsen eller delar av styrelsen för att man gjort något som allvarligt skadat föreningen ekonomiskt. Det handlar alltså om sådant som kan omsättas i pengar. Det är för många en nyhet. Vi som sitter på stämmor kan med stigande förvåning se hur vissa medlemmar driver igenom att ansvarsfrihet inte ska beviljas. Beslutet är ofta grundat på ren okunskap eller hämndbegär.
Även om beslutet inte betyder något praktiskt är det trist för dem som blivit utsatta för att någon vill brännmärka styrelsen. Om kravet på nekad ansvarsfrihet är välgrundat ska beslutet följas av krav på ekonomisk ersättning. Av detta följer att den eller de som nekats ansvarsfrihet inte kan sitta kvar i styrelsen. Styrelsen anses inte ha fått ansvarsfrihet om en minoritet motsvarande en tiondel av föreningens alla medlemmar röstat emot att ansvarsfrihet beviljas.
| |
|